Inspiration

  • Förskoleklassen – gränsen mellan social utbildning och akademiska krav

    26 November 2018
  • Förskoleklassen – gränsen mellan social utbildning och akademiska krav

    Förskoleklassen - gränsen mellan social utbildning och akademiska krav

    Helena Ackesjö och Sven Persson publicerade 2016 en studie där de undersökte vad förskolan lär ut och hur den förbereder barnen för skolan, hur man utformar undervisningen och vilket innehåll som är viktigast.

    Här är utdrag (fritt översatt) ur studien som heter The Educational Positioning of the Preschool-Class at the Border between Social Education and Academic Demands: An Issue of Continuity in Swedish Early Education? (2016):

    Förskoleklassen är utformad för att fungera som en bro mellan förskola och skola. Syftet med förskoleklassen är att lära känna och relatera till omgivningen (institutionen) och utbildningen för att barnen ska få ”smidiga” övergångar mellan förskola-förskoleklass-skola. Ett övergripande mål är att skapa kontinuitet i tidig utbildning.

    Metod

    Författarna har gått igenom 249 veckobrev och andra meddelanden som förskollärare på åtta förskolor har skickat till föräldrarna under ett år. Man inriktade analysen på hur förskollärarna organiserade undervisningen, vilket mål aktiviteterna hade, varför man genomförde dem och vilka värderingar de vilar på.

    Tidigare forskning

    Studier har beskrivit förskoleklassens ställning som ambivalent i förhållande till förskolan och skolan, vilket skapar en spänning för lärare att hantera (Ackesjö & Persson, 2010). Thyrén (2013)
    beskriver hur förskoleklasslärare ambivalent diskuterar om de borde göra något arbete alls med lärandet av att läsa och skriva till exempel, eftersom de anser att det tar för mycket tid från andra aktiviteter. Förskoleklasslärare argumenterar istället för att de borde fokusera på barns lek och social utveckling.

    Skolinspektionens genomförde 2015 en inspektion av utbildningens kvalitet i 20 förskoleklasser på 20 skolor. Resultaten från denna inspektion visar att det fanns en väsentlig variation i hur undervisningen i förskoleklasserna utförs. I stället för att arbeta mot målen för grundskolan i den nationella läroplanen beskrev flertalet lärare hur de baserar sin undervisning på beprövad erfarenhet. Det här bidrar till att göra det svårt att uppnå likvärdighet i förskoleklassundervisning på nationell nivå.

    Resultat

    Beskrivningarna av innehållet i undervisningen riktar fokus på barnens förmåga i förhållande till olika skolrelaterade ämnen. Beskrivningar av undervisning, i först och främst svenska och matematik, förefaller vara de ämnen som utgör förskoleklassens fokus och är ett återkommande element i alla veckobrev:

    Vi arbetar med praktiska matematik (Förskoleklass G, veckor 43, 45, 46)
    Vi arbetar med mönster i matematik och med vilka bokstäver olika saker börjar med matematiska former (Förskoleklass B, veckor 11, 13, 16, 17)
    I språksamlingen arbetar vi med ord och meningar. Vi lyssnar på om orden är långa eller korta. Vi räknar ord i meningar. (Förskoleklass H, vecka 39)

    Ovanstående utdrag utgör exempel på vanliga förekommande formuleringar av lärande, där lärarna presenterar de ämnen och ämnesområden som ligger i fokus. Matematik och svenska förekommer oftast, men presenteras på olika sätt i veckobreven till föräldrarna. Ovanstående utdrag visar en akademisk och skolförberedande positionering av förskoleklassundervisningen och beskriver vissa specifika former av kunskap som barnen ska förvärva inom de olika ämnena. Samtidigt motiveras emellertid inte undervisningen med information om varför barnen ska delta i de olika aktiviteterna eller vad de förväntas lära sig.

    Lärarna beskriver också organisation och innehåll på andra sätt. I några av veckobreven kan den socialpedagogiska positionen upptäckas, där undervisningen organiserad utifrån barns initiativ och intressen. I dessa rapporter indikeras att barnen kan påverka organisationen och innehållet i undervisningen på ett sätt som ändrar riktningen. De tre utdrag som presenteras nedan exemplifierar lärare som beskriver hur kunskapsinnehåll introduceras av barnen och sedan utvecklas vidare av lärarna eller vice versa – kunskapsinnehåll introduceras av lärarna och vidareutvecklas av barnen. Arbetet inom dessa områden verkar fortsätta under långa perioder:

    Exempel: maskar
    Vi satt på skolgården och filosofierade om regn. Vad är regn? Vi begravde vårt miljöexperiment, vilket kommer att få stanna kvar i marken fram till våren. När vi grävde upptäckte barnen maskar och en underbar konversation utvecklades. Vad vet vi om regnmaskar? (Förskoleklass C, vecka 42)

    Vi har arbetat med maskar hela veckan, formulerat hypoteser och letat efter information. (Förskoleklass C, vecka 43)

    Vi har tittat på vårt förseglade ekosystem och barnen har formulerat egna hypoteser om vad som ska hända. (Förskoleklass C, vecka 46)

    Det är intressant att notera att barnen blir synliga i dessa beskrivningar av den socialpedagogiska inriktningen. Här är beskrivningarna av undervisningen längre och mer detaljerade än de som hittades i förhållande till materialstyrd undervisning. Det tycks vara mer att säga om vad som händer när barnen spelar en aktiv roll i undervisningen. I exemplet på ”daggmaskar” verkar lärarna ha skisserat någon form av innehåll där barnen sedan får utveckla genom sina frågor, hypoteser och egna idéer.

    Ett gemensamt element som identifierades i flertalet veckobrev, men inte alls, består av förskoleklassens sociala uppdrag. Rapporterna innehöll återkommande beskrivningar av hur en känsla av trygghet och sociala relationer är viktiga värden att arbeta med i förskolan, särskilt i början av höstterminen.

    Diskussion

    Resultaten visar att lärandets innehåll, mål och organisation samt de motiv som presenteras av lärarna varierar mellan förskoleklassen, vars veckobrev vi har analyserat.

    Våra resultat visar att förskoleklasslärare konstruerar både en socialpedagogisk position med existensorienterad syn på undervisning och en akademisk ställning för att förbereda barn för efterföljande skolgång. Att skifta mellan dessa positioner kan vara krävande, inte bara för lärarna, men också för de barn som undervisas. Man kan misstänka att barnen behöver lära sig att tolka vad som krävs utifrån vilken av dessa positioner som är aktuell för olika undervisningssituationer. När lärarna beskriver undervisning som utgår från en socialpedagogisk position presenterar de ett lyssnande och flexibel lärande och aktiva barn som är engagerade i existensorienterade aktiviteter. Detta kräver ett arbetssätt och förhållningssätt som överför delar av kontrollen till barnen (som i exemplet på arbetet med djurtema). Här ses barnen som kompetenta, nyfikna och kapabel att fatta beslut, vilket kräver ömsesidig respekt bland alla berörda parter.

    Det är således säkert att anta att utbildningslandskapet kommer att förändras och att dessa förändringar kommer att skapa nya förutsättningar för barn, lärare och för undervisning i förskoleklassen. Under perioder av strukturförändringar och förändringar i politiken förändras också förskoleklassens ställning i utbildningssystemet och det är således rimligt att förvänta sig skift i
    undervisning och organisation av förskoleklassen. Det verkar inte helt orimligt att förutsäga att den akademiska positionen kommer att bli en ännu viktigare roll i förskolan i framtiden.

    Läs hela artikeln här (engelska)